Konst

Maja Lindén är en Malmöbaserad konstnär med ett förflutet som serietecknare och infografiker.

I mitt konstnärskap är jag intresserad av vad vi anser vara heligt och hur vi upphöjer det. Hur skulle ritualer och symboler se ut om vi upphöjde blodkärlens nät, flodernas förgreningar, mycel och membran? Vad är vackert och vad är äckligt? Former och mönster upprepar sig i fraktaler; från celler till nebulosor. 

Hinnor, senor, kött, membran, all levande vävnad kan betraktas som helig. I stället för att skära, dissekera och stycka kan vi vänta med vördnad tills det öppnar sig, hinna för hinna, blad för blad, och avtäcker sitt innersta, ljuset som är så starkt att vi inte kan titta direkt in i det.

Som informativ illustratör är jag skolad i att beskriva fakta på ett precist och noggrant sätt, i vitt skilda tekniker, från animation till akvarell. 

Min konst skapas när tankarna om helighet paras med mitt precisa bildmanér. 

Sci-fi, fantasy och skräck inspirerar mig. Gemensamt har de elementet av ”what if?”, som mitt skapande kretsar kring. Med ett förflutet som serietecknare är teckningen fortfarande basen i mitt skapande. Kanske för att det är så tidskrävande; en lågintensiv, icke-kommersiell motståndshandling.”

Hinnor-ritualer för en framtida religion

Hinnor är ett konstnärligt samarbete med Malmöbaserade dansduon Waileth & Bardon, som startades hösten 2024. Tillsammans vill vi undersöka hur en framtida religiös praktik kan gestalta sig. Hur kommer symbolspråk och ritualer att se ut efter de patriarkala religionerna? Kanske har framtidens människor lärt sig att helga och dyrka blodkärlens nät, mycelets obönhörliga vägar, mögelsvamparnas sköna former. Livet som fortsätter, brutalt och okontrollerbart, varken vackert eller fult, äckligt eller aptitligt, bara… tvingande, okuvligt liv. I stället för att skära, dissekera och stycka väntar vi med vördnad tills det heligaste själv öppnar sig, hinna för hinna, blad för blad, och avtäcker sitt innersta, ljuset som är så starkt att vi inte kan titta direkt in i det.

Projektet startade i samband med min utställning Hinnor i Sankt Johannes kyrka, Malmö, jan 2024, där Waileth & Bardon dansade på vernissagen. Vi har sedan haft visningar på bl.a. Danscentrum Syd, med dans i projicerade animationer. Projektet planeras fortgå under våren 2026, med visningar under sommaren 2026.

Pietà

Jag fick i uppdrag att måla en Pietà (det kända motivet där Maria håller i Jesu döda kropp) till utställningen Pietá-älskade unge i Sankt Johannes kyrka påsk 2025. Jag ville utforska vad som hade hänt om Jesus varit en dotter i stället för en son. Tavlan är gjord i akvarell och färgpenna, 100 gånger 70 cm.

Här är mitt liv

Vardagsakvareller i en otrygg tid.

För mig är målandet en motståndshandling när världen verkar tung, ett sätt att tillvarata stundens skönhet. Inte olikt de foton människor lägger ut på Facebook; bilder av min älskade, mitt vardagsrum en solig dag, frukost en lördagmorgon.

När jag tittar på äldre konst är den full av samma motiv; middagsbord, trädgårdar, söta barn… Kanske levde Carl Larsson också i en otrygg tid? Om du är intresserad av att köpa konsttryck, finns det här.

Luminosa/Inner street view

Hur ser din version av vår gemensamma framtid ut? De vanligaste visionerna just nu är dystopier. Det är som om samtiden vandrar i ett mörkt moln. Vi kan inte se handen framför oss…

Våra tankar och drömmar nu skapar framtiden, precis som en arkitekt måste se ett hus framför sig för att kunna förverkliga det. Det börjar i arkitektens sinne, sedan finns det i den verkliga världen.

Jag har försökt att, med teckningens hjälp, vara i en framtid som är möjlig. Inspirerad av Google Street View, där människornas ansikten är utsuddade för att vara anonyma, har jag också befolkat min värld med anonymiserade människor. Förutom änglarna…

Jag kallar den här staden för Luminosa.

You may say I´m a dreamer
But I´m not the only one
I hope some day you´ll join us
And the world will live as one
Imagine, John Lennon

Det skevar

2016-2021 arbetade jag intensivt med akvarellen. Jag ville vara flyhänt och mindre kontrollerande i mitt måleri, acceptera och gå vidare i stället för att korrigera, peta och kritisera. Jag använde färgerna oblandade och lät dem blandas på pappret, det gav en klar och lite godisaktig färgskala. Eftersom det samtidigt var en mycket tung period i livet, blev resultatet en krock mellan lätthet och tyngd. Som en vän sa: Det skevar.

Kokonger

2015-2017: Kontakt och brist på kontakt.

Tyngdlöst